Om Lucia

Natten till Lucia var en av årets farligaste. En natt fylld av oro. Övernaturliga krafter var i farten mer än någonsin, det gällde att värja sig och inte göra något fel. Lusse-firandet var först vanligast i västra Sverige och seden spred sig sedan med utflyttade värmlänningar och västgötar – först till universitetsstäderna och sedan till andra städer. Ett ganska omåttligt ätande och drickande hörde Lucia-natten till. Sju frukostar ansågs lagom!

Nog har Lucia undergått en märklig förvandling. Från den västsvenska robusta Lusse, via det katolska helgonet från Sicilien till våra dagars vackra och ljusomstrålade uppenbarelse. Och som sådan är hon helt och hållet svensk. Mången nobelpristagare har yrvaket gnuggat sömnen ur ögonen vid åsynen av den vitklädda flickan med kaffebrickan och ljus i håret. Sedan Stockholms Dagblad 1927 ordnade ett Luciatåg genom Stockholms gator, spred sig luciaseden vida omkring på mycket kort tid och nu finns väl knappast en skola, arbetsplats eller förening där man inte firar Lucia.

När av det viktigaste med Lucia är förstås att äta nybakade Lussekatter. En underbart recept på Lussekatter hittar du här.